En sak jag funderat på en hel del är det här med förebilder. Idén väcktes på jobbet där vi ofta måste tänka på hur vi ska agera förebild för yngre. Och när man väl har börjat att tänka detta så gnor det in i mitt lilla huvud. Nu för tiden, varje gång jag ser en person som jag tycker ska agera på ett visst sätt - inte gör det. Så stör det mig. Jag blir så irriterad. Hur människor kan vara så egocentriska. Och ja, jag tänker och syftar mest på en-viss-cyrus-som-röker-weed-på-scen.

Varför var hon tvungen? Hon VET att 9/10 av hennes fans är minderåriga. Ja och? JA, de kommer troligtvis tänka "Aha, weed. Inte alls farligt. Det blir man ascool av. Man blir flummig och rolig. Inte farligt alls." Det låter så töntigt. Men så är det, och kan man då inte styra över sina handlingar utan att tänka på sig själv så får man fan ta sig i kragen. Blir så arg på sånt. Kom igen Miley. Kom igen alla amerikanska komedier därallarökerweedochdetärintefarligtochbararoooolig
t. Och med detta flummiga inlägget så vill jag säga. Var en bra förebild för de unga som du vill ska få bra värderingar när de växer upp. Och om du är askänd och har massa minderåriga fans, rök inte weed. Inte på scen på en stor gala iallafall. Jag menar, vafan? Kom igen?

Andra saker jag stör mig på är:

RASISM

SMYGRASISM

EGOISM

TJEJER SOM "INTE ÄR FEMINISTER"

DRYGHET

NÄR FOLK FIMPAR PÅ MARKEN

AFFÄREN I ÖSTERSUND SOM REAR UT TOBAKSVAROR

Jag har blivit mer och mer sugen på att skriva av mig på senaste. Nu för tiden skriver man ju nästan aldrig längre. När man gick i skolan blev man ju tvungen att skriva en massa och det tyckte man ju inte alltid var toppen. Men nu saknar jag det. Så jag kommer nog skriva av mig en del här. Har så mycket funderingar i huvudet som jag bara känner att jag måste skriva av mig, för min egen skull. Peace.